Den Stora Nyheten

Företaget jag jobbar för löste finanskrisen fint genom att för en månad sedan gå ut med att de flyttar hela London-kontoret till.. Zürich i Schweiz. De gav mig ett ultimatum och ett rätt mastigt lönepådrag så jag svarade spontant "Jaha, okey då." och kommer alltså flytta dit efter sommaren. Det lät helt enkelt för barockt att säga nej till då Schweiz kommer på en 70:e plats på min länder-jag-skulle-kunna-tänka-mig-bo-i-lista tätt följt av Kyrgyzstan och Irak. Har dock börjat peppa och försöker visualisera mig själv åkandes runt på en moppe på slingriga bergstigar uppe i.. bergen och kanske en skarf slappt slängande i vinden och kanske just Jacques Dutronc svinhögt i hörlurarna. Det skulle väl kunna funka?





Sån här moppe blir det tror jag, en Triumph Bonneville.

Kneget

Så här skulle man kunna säga att det ser ut när jag åker till jobbet på morgonen fast tvärt om, för kortet är nämligen taget på kvällen när jag åker hem igen. I början är det lätt att imponeras av den engelska tunnelbanan för att den är så genomtänkt och anrik och allt det där men det rinner av en ganska snabbt när man väl vant sig att stå och trängas 20 cm från gubbfejor under rusningstrafiken.

Det här dock det första jag möts av på jobbet. Good Morning, säger jag till Vivian, som är en liten amerikansk copywriter. Good Morning, svarar hon och fnittrar.

Här försöker jag ta en snabb smygbild på Bob, som är den skotska webdesignern.

Tittut! säger Daniel som är den andra huvuddesignern. Han är en munter prick som bott i London i åtta år. Vi skämtar mycket och drar roliga-skämt om Vivian som hon såklart inte förstår eftersom hon inte kan prata Svenska.

Vi säger så va, behöver inte skriva så mycket mer idag.